Everesting i Nässjö

Everesting är en cykelutmaning som går ut på att man ska cykla upp och ner för samma backe tills man fått ihop Mount Everest (8848m) i totalt antal höjdmeter. Backen får vara en liten kulle eller ett stort berg, valet är ditt. Man loggar sitt toppförsök på Strava och laddar upp det mot everestingsidan för att bli kontrollerad och hamna på deras Hall of Fame.

Det här har legat och gnagt ett tag och jag har bland annat funderat på vilken backe jag skulle välja. På randoturerna har jag och Marcus ofta återkommit till everesting, diskuterat backval m.m.

För några veckor sedan hittade jag ett passande hål i min kalender och bestämde mig efter provcykling för att köra den 56 höjdmeter mäktiga Lövhultsbacken utanför Nässjö. Ett varv upp och ner tog runt 6 minuter. 8848/56=158ggr. För att vara på den säkra sidan så blev planen 160 ggr. När jag räknade på det skulle jag kunna köra knappt 10 ggr/timme vilket skulle ge 16 timmars cyklande. Sedan skulle det ju säkert gå långsammare på slutet och med lite stopp för fika, mat m.m. så räknade jag med runt 20 timmar totalt. Onsdagen ägnades åt förberedelser, det regnade kraftigt hela dagen vilket kändes helt perfekt för luften och allt pollen. Jag fixade iordning cykel, kläder, gps-er, 11 flaskor med vatten och sportdryck, pastasallad, ostkaka, bars, godis, bananer m.m. Nästan som att packa inför multisport igen. Jag tänkte passa på att få så mycket dagsljus som möjligt så klockan ställdes på 02.30.

Jag parkerade bilen på toppen och rullade nerför backen första gången strax innan 0400. Vägbanan var blöt av nattens regnande men det var uppehåll. Efter bara några vändor kom Magnus förbi, han körde några gånger på sin morgonrunda innan han drog till jobbet. Jag blev blöt och kall om fötterna och fick dra på skoöverdrag. Solen gick upp och vägbanan torkade. Det blev en riktigt fin cykeldag med sol och kanske 15 grader varmt.

Min plan var att ta det lugnt. Jag tänkte att jag var tvungen att känna mig pigg halvvägs för att det inte skulle bli för misärartat mot slutet. Kort stopp (1-2 minuter) efter 10 varv och ett lite längre fikastopp (5-10 minuter) efter 20 varv var planen och den höll jag fast vid. Käkade en macka, en kaka och tog en kopp kaffe efter 20 varv och fortsatte.

Det var kul att köra på hemmaplan och jag fick ganska många besök under dagen. Tack alla ni som kom och hejade, det var väldigt uppskattat även om det kanske verkade som att jag mest ville cykla. Jag hade bokat lunchdate med min fantastiska fru som kom förbi med pizza strax efter klockan 12. Jag hade 73 varv på räknaren och fick en välbehövlig paus. Nästan halvvägs och proppmätt.

Kanske inte var det smartaste draget att äta en pizza men det funkade. Jag passerade 80 och halvvägs utan att vara alltför trött i ben eller huvud. Ljudbok, podcasts och musik varvades med fågelkvitter för att göra det mindre tråkigt. Någonstans här under eftermiddagen kom Thomas förbi med en glass som smakade underbart i solen. Tack.

Jag passerade 100 och det började mer och mer kännas som att det skulle funka. Vänster knä ömmade lite men en panodil senare var det lugnt. Vid 120 stannade jag och fyllde på med pastasallad som jag och äldsta dottern gjort kvällen innan, hon tog 1/3 till sin skolresa och jag tog resten.

40 kvar och min tidsplan höll, allt tydde på att jag skulle vara klar mellan 23 och midnatt. Tryckte igång ett två timmar långt avsnitt av Värvet med Jonas Gardell och vips så var det bara 20 gånger kvar. Solen började gå ner och jag fick klä på mig lite för det blev kallt nerför. Sista repetitionerna fick jag köra med lyse.

5,4,3,2,1 klar.

Stannade vid bilen, stoppade gps-erna på 32 mil och 9100 höjdmeter. Lastade cykeln på bilen, tog på mig en jacka och åkte nöjd och belåten hem.