ARWC hemifrån soffan

VM i Adventure Racing… för mig blev det ett känt begrepp under VM i Tasmanien 2011. Jag hade precis upptäckt hur kul det var med multisport och slukade en hel del inför-intervjuer på multisport.se. Bla kommer jag ihåg att Thule-laget (som senare vann VM det året) hade med sig orm-serum på banan för att obrytt kunna ta sig de bästa vägvalen genom bushen. Då tänkte jag att det här är rätt hårt och efter att ha följt VM den veckan började jag även få drömmar om att köra VM själv.

Outnorth Adventure Team har länge haft som mål att genomföra VM och jag hade väldigt gärna kört i år men livet har bjudit mig på andra prioriteringar i form av giftermål och nyfödd bebis. Så det var inte ens med blandade känslor utan bara med glädje som jag på långt håll såg mina vänner i laget genomföra årets VM, återigen på södra halvklotet i ormrikt landskap!

MISC_ARWC2016-0415liten
Starten – mäktigt!

VM, eller ARWC, går inte att se på tv och även om det gick så skulle det nog inte vara så lätt att göra bra live-tv av det. Så det man gör är att man sitter vid datorn och kollar följande:

Facebook

  • Tävlingens facebooksida
  • Sleepmonsters
  • Alla svenska lag som är med och kör
  • Övriga lag man känner till
  • multisport.se

arwc.com

  • Startsidan med artiklar om tävlingen
  • Leaderboarden
  • Och framförallt tittar man på kartan med GPS-pluttarna!

Sistnämnda har en egen hashtag, #dotwatchers, och det är helt sagolikt beroendeframkallande att sitta och kika på de färgglada pluttarna som rör sig i sakta mak längs med banan. Outnorth fick en kanonstart och låg med bland topplagen i början, då känner man sig upprymd! Under första natten när de följde en gräns istället för en väg och man ser detta på skärmen hemma (man ser även idealt vägval) så undrar man frustrerat vad som händer – ”de går ju inte ens i rätt riktning!” – ”förstår de inte att det är en återvändsgränd?” – ”Hmmm, det kanske finns ett bushwackingvägval som jag inte ser hemifrån?” Det är många tankar på en gång. Samtidigt ser man vad övriga lag gör och förstår att endel lag gör samma bom men även att många lag gör rätt. Man intalar sig att det är långt kvar… Och så går man och lägger sig och när man vaknar så har laget antingen gjort en jättebra natt eller så har de problem och då börjar man fundera på hur de mår och så vidare. Det är helt enkelt en känslomässig berg- och dalbana.

untitled
#dotwatchers

Och för att svara på Cecilias fundering om när ni tappade från 17e till 20e plats (se racerapporten): Det var när ni korsade en av flodmynningarna på sista trekken. Lagen bakom höll grym fart (antagligen sporrade av varandra) och drog rakt på kontrollen som var på andra sidan mynningen medan ni gick västerut in mot land innan ni korsade. Antagligen hade de gått om er ändå för då var ni rätt långsamma och antagligen komiga efter en hård sista natt:) Jag klandrar er inte!

MISC_ARWC2016-0063liten
Var det på den här sträckan ni blev omsprungna?

Nästa år går VM i Wyoming, USA. Längtar redan!

/Oskar

Kommentarer är avstängda.