Cykelvasan 2015 – Ted

Cykelvasan

Då var min första cykelvasa genomförd och så här en vecka efter är det med blandade känslor som jag skriver ett blogginlägg om den. Som jag skrivit i tidigare inlägg så har det inte blivit optimal träning inför den, utan jag tar det som det kommer lite. Mitt första mål var från början under fem timmar. Då skulle jag vara nöjd och kanske återkomma något år och försöka knipa den under fyra timmar. Efter att ha pratat med lite kollegor som också skulle cykla som sa ”satsa på närmare 4h än 5h”, så kändes det lite som att det var möjligt.

Veckorna innan laddade jag upp med feber, förkylning och ingen träning alls. Då gick jag nog tillbaka till närmare 5h än 4h igen. Vid starten kändes det bra, varmt, men bra. De första milen flöt det på otroligt bra. Det är ju vad jag är van vid. Att cykla 3-4 mil snabbt. Det var precis vad jag gjorde också, brände nog på lite, lite för fort fram till Evertsberg någonstans. Sen gick det betydligt långsammare, det blev trångt i de långa backarna och jag blev tvungen att gå/springa uppför ett par av dem. Cykeln och kroppen håller än så länge och jag biter ihop och cyklar vidare.

Jag inser snabbt att jag aldrig kommer att köra ett vasalopp, med skidor i dessa backar. Samt att jag gillar mtb som är mer teknisk körning, intervall och max 4-5 mil. Nu blev det mer nötande och långa grusvägar. Mina blandade känslor säger ändå att ”Ted för fan, det är klart att du aldrig kommer komma hit igen” medan den andra halvan säger ”Ted för fan, det är klart att du kommer tillbaka och ska slå din tid”.

Inför de sista 2 milen kom lite ork tillbaka. Jag kollade på klockan och insåg att jag behöver cykla på ganska snabbt för att komma under 5 timmar. Det blev någon lite för lång fikapaus och jag cyklade på utan att lägga en tanke på fart eller tid. Nu jävlar bränner jag på, cyklar förbi deltagare efter deltagare. 8km kvar till Mora och klockan säger att jag kommer komma in med 2 (!) min tillgodo. Jag bränner på ännu mer och ökar farten och kommer till slut in med fyra minuter tillgodo.

I bussen på väg tillbaka sitter jag jämte en man från Luleå som berättar han har cyklat alla cykelvasan sedan de startade. Han sa att han kände precis som mig i början, att han alla år har sagt att han inte kommer köra nästa år. Men ändå står man där året efter, på startlinjen. Det brukar bli så för mig också. Men som jag känner just nu så kommer just cykelvasan att få vila något år eller två. Däremot kommer jag definitivt att köra något mer mtb-lopp, som är mer teknisk körning redan nästa år.

cykelvasan1

Kommentarer är avstängda.