Det stora äventyret del 2.

Hej!

Nu är det inte långt kvar till startskottet och nervositeten har intagit. Som vanligt känner jag mig nästan lite trött vilket är ett tecken på att kroppen förbereder sig och att jag är fokuserad.

Kl. 7 lokal tid på lördag går startskottet för herrarna och strax efter släpps damerna iväg. Det är en vattenstart vilket innebär att vi ligger i vattnet och startar när kanonen går av.

IMG_3256[1][1]

Det brukar oftast bli väldigt stökigt i startmomentet och ett och annat slag kan man få räkna med. Det gäller mest att försöka simma på och hitta rytmen så fort som möjligt. Banan går rakt ut i havet 1,9 km och sen vänder man. Om ni provar och se en sträcka på nästan 2 km rakt framför er så ser ni snart hur långt det är. Banan är redan nu ganska mentalt utmanande eftersom man inte ser var man ska vända då det är så långt bort. Det ligger bojjar var 400:e meter ungefär så dessa får bli mitt riktmärke för att ha något att navigera på ute i det blå.

Här på Hawaii får man inte ha våtdräkt då övre gränsen för våtdräkt är 24,5 grad och vattnet här är cirka 26. Detta påverkar förstås min simning lite grann och det kommer ta något längre tid än vanligt.

När jag så småningom är färdigsimmad hoppar jag äntligen upp på min cykel. Även cykelbanan är rakt ut på en ängslig väg. Vi cyklar först ett varv inne i stan- mest för publikens skull tror jag- sen drar vi ut på Queen K. Vägen är böljande upp och ner och ut mot vändpunkten är det mer nerför samt oftast medvind. Därför kommer första halvan av cyklingen visa betydligt snabbare tider än de sista 9 milen. Jag ska försöka tänka på energiintaget och framförallt hur mycket jag dricker. Värmen tror jag inte kommer bli riktigt så påtaglig på cykeln eftersom man känner vinden svalkar hela tiden. Dock märkte jag när vi tränade i veckan att man svettas betydligt mer än vanligt vilket gör att man måste komma ihåg att ta salttabletterna samt såklart även dricka mer än normalt.

På min cykel finns två flaskor fyllda med Vitargos Carboloader och lite mer energi i form av gele godis med extra komprimerad energi sen givetvis energibars.

Det är såklart väldigt individuellt hur man får i sig energi under en såhär lång tävling men det här är vad jag kör på och det funkar för mig. Icke att förglömma så har jag även Enervits salttabletter med mig också samt att jag tar både sportdryck och vattenflaskor vid varje langningsstation som kommer ungefär var fjärde mil på cyklingen.

När jag väl kommer till löpmomentet så kommer benen i vanlig ordning vilja springa lite fortare än jag planerat och jag får från början bromsa mig lite för att spara energi. Det som gör det här racet lite unikt är att det är över 30 grader när jag påbörjar mitt marathon under den förhoppningsvis tidiga eftermiddagen. Det är inte mycket till skugga och jag får ta tillfället i akt att dricka vid varje vätskestation som kommer varje mile (dvs. 1,6 km emellan). Exakt hur mycket värmen påverkar är svårt och säga på förhand men jag räknar med att den kan komma att påverka en hel del.

Skillnaden med det här loppet jämfört med mina tidigare Ironmans är att nu vill jag inte riskera något. Jag vill helst slippa att bli för uttorkad och pressa mig så hårt att jag skulle behöva bryta om det inte går vägen. Nu är jag här för att lära och uppleva ett världsmästerskap. I mina långt gångna tankar så ser jag mig själv vara här någon gång i framtiden igen och då kommer lördagens lärdomar vara av stor betydelse för då kommer målet vara mer än att ”bara” ha en trevlig dag.

Nervositet är på väg att övergå till pepp. Jag är redo och laddad för att uppleva ännu en fantastisk dag med många nya upplevelser. Varje Ironman jag gjort hittills har varit unik och man lär sig nya saker från varje tävling. Säkerligen även den här gången. Nu kör vi. Jag kommer tänka på er där hemma som läser detta och kanske följer mig på lördag. Strax efter klockan 19 på lördag kväll går starten svensk tid.

http://www.ironman.com/triathlon/coverage/live.aspx#axzz3FhvRZADZ

Mitt start nummer är 2109 om ni vill följa mig…

Kommentarer är avstängda.