Jag vet vad som väntar bakom kröken

För jag har redan varit där.

Team Outnorth Adventure tävlar i adventure racing. Det innefattar paddling, löpning och cykling i naturen. De längsta tävlingarna är upp till en vecka långa non-stop. Sömn- och matstopp ingår i tävlingstiden. Vi tävlar i 4-mannalag. Första lag i mål vinner.

Ibland frågar jag mig själv vad som lockar med att lägga en ocean av timmar på träning och planering för att som belöning få några dygns smärta, hunger, nedkylning, överhettning, hallucinationer, konstant illamående, skavsår, rivsår, blåmärken, djurbett, cykelpunkteringar, solbränna, nedbrutet psyke plus utseende och IQ som en Neandertalare.

Inte är det dom 14 likesen på Facebook. Inte är det mottagandet av föräldrarna på Arlanda (om dom ens orkar ta sig dit). Inte är det gubben i kön på Konsum säger ”var du utomlands och cyklade?”. Inte är det för att få komma bort från barnen som med tårar i ögonen förklarar att ”jag ville vara med dig” över bildtelefoni.

Jag vet vad det är. Det är känslan som infinner sig efter ett dygn eller två när man som lag smälter samman och blir ett med varandra, uppgiften och omgivningen. Det är när tiden suddas ut och soluppgången griper tag i själen och det känns som man befinner sig i en fullständig harmoni med sig själv och allt runtomkring. Det är kontrasterna att ena stunden piskas av regn i ansiktet och några timmar senare bombarderas av solens värmande strålar. Det är känslan av att man är här och nu, en del av något större och att ingenting spelar någon roll utom vi och det vi ska utföra (och det spelar väl egentligen inte heller någon större roll). Att se örnen slå sitt byte, höra bäckens porlande och få paddla i fullmånens kraftiga ljus.

DET är belöningen.

Der är samma saker som driver ut mig i naturen när jag är hemma. Fast när man är trött och har sömnbrist förstärks upplevelsen. Både tårar och eufori ligger närmare till hands. Att få korsa mållinjen tillsammans med sina kamrater är en fantastik känsla som samtidigt som det befriar från all smärta och trötthet drar tillbaka kroppen och psyket till vardagen.

Båda sidorna har sina uppenbara för- och nackdelar och kanske behövs båda för maximera upplevelsen av den andra?

Yoga, mindfulness, meditation, svampplockning, jogging, vandring, segling. Jag är övertygad om att man kan hitta motsvarande känslor på olika sätt. För min egen del värdesätter jag vår natur att uppleva detta i. Där finns oändliga möjligheter beroende på intresse, där finns lugnande ljud, där finns massor med djur och hela skådeplatsen förändras med väder, vind och tid på dygnet.

Ut och njut av den på ett hållbart sätt så att våra kommande generationer kan få uppleva samma saker!

 

Flodspej

Kommentarer är avstängda.