Konsten att vila – och samtidigt njuta av den?!

Vi som älskar konditionsidrott och således är dömda till livslång träning har alltid bryderier kring själva vilan. Bristen på den, för mycket av den, den oplanerade och ofrivilliga, den planerade och mer njutbara.

Det finns flera frågeställningar kring detta ämne som jag tycker är intressanta.

  • Hur mycket träning krävs innan vilan börjar bli riktigt viktig?
  • Den ofrivilliga vilan – hur njuter man av den så att den verkligen blir en bra vila?
  • Vila = Återhämtning är det jag vill åt, men ibland upplever jag att träning är min enda vila och återhämtning, är en balans i livets ekvation ouppnåeligt?

vila 3

Det är få förunnat att kunna planera sin träning i detalj. Ännu färre kommer så långt att det blir riktig ordning på den planerade vilan. För oss dödliga som heltidsarbetar, har familj och ändå har idrottsliga ambitioner är det först och främst en jakt på träningstimmar, inte vilotimmar. Vilodagar från träning liksom kommer och går ofrivilligt på grund av arbetet eller familjeaktiviteter. ”All” annan tid är möjlig träningstid. Vilan blir alltför sällan planerad och njutbar. För egen del har hösten varit sådan att i princip all vila har kommit sig av att jobb eller familjeaktiviteter kommit emellan och gjort att ofrivilliga vilodagar kommit relativt frekvent vilket gjort att planera in vilodagar inte varit aktuellt. Rätt eller fel men det är så livet ser ut för oss flesta ibland.

Kroppen har fått vilan den behövt men inte huvudet. Vilodagen har varit full av annan aktivitet och inte som jag egentligen önskar, vila från alla måsten och en välförtjänt energi-boost.  Den stora frågan är var gränsen går?

Hur mycket är vilan värd när den bara är fysisk? Hur mycket mer (?) är den totala vilan värd? När behöver jag vila helt från allt? Svårt. Har någon svaret så är jag nyfiken.

Jag tror att den totala vilan, alltså när jag lyckas vila såväl fysiskt som mentalt ger något som är mycket värt i längden: motivation. När jag under en period endast vilar när jag har fullt upp med annat dräneras jag på träningsglädje som annars driver mig framåt.

vila 1

Jag undrar också ibland var gränsen går för när man som motionär behöver börja tänka noga på vilodagarna? När en idrottare ska prestera och närmar sig tävling av något slag så finns ju olika välbeprövade sätt att försök toppa formen genom att vara noga med vila och belastning. Men hur är det mellan de relativt få tillfällen de flesta av oss tävlar och vill prestera? Jag tror faktiskt att man inte behöver oroa sig över vilodagarna så länge man inte tränar varje dag eller håller sig till ett pass om dagen. Givetvis beror det på intensitet och träningstid men om jag generaliserar grovt tror jag de allra flesta inte behöver oroa sig för just vilan. Kroppen klarar ganska hårda påfrestningar så länge den inte är för statisk.

Själv tränar jag sedan flera år med ganska höga ambitioner vilket ofta krockar med det övriga livet. Jag vill inte leva som en asket, jag vill vara en bra mamma, fru och vän, jag vill göra ett bra jobb, jag vill ha ett fint hem osv osv. Jag vill inte försaka alltför mycket samtidigt som jag har idrottsliga ambitionerna. Däri ligger nog svårigheten i ekvationen. Jag behöver bli bättre på att helt enkelt planera in min vila trots att för många vilodagar kommer ofrivilligt och inte innebär den återhämtning som jag egentligen eftersträvar.

Jag hoppas bli bättre på detta under 2015

//Kristina

Vad är vila?

Substantiv
stillhetrolugnfridavkopplingvederkvickelsekraftsamlingåterhämtning, rekreationavslappningoverksamhetandrumrastpaus, ledighetferiesemester, sömndvala

Verb

ta igen sighämta krafter, ha vila, koppla avavstressarelaxata det lugntsofta, rastapauseragöra uppehållslöaslappasovastå stillainte vara i rörelse, ge vila,

 

Motsatsord

arbetaanstränga sig

IMG_9846

Gott Nytt år och lycka till med träningsåret 2015!

Kommentarer är avstängda.