Löpardrömmar

Det snärtar till likt en gitarrsträng som ryker, fast denna gången är det i min vad. Envis och van vid att kunna fortsätta trots lite ont, testade jag att springa vidare men utan större framgång. Det visade sig senare vara en muskelbristning som innebär minst åtta veckors rehab. Längtan efter att springa är aldrig så stor som när jag inte kan springa och tålamodet har varit ovanligt stort denna gången. Tåhävningar har gjorts i olika varianter, och lyckan är stor nu som jag äntligen kan springa 10 minuter. Ja, det är ju inte så mycket tänker du kanske. Men det är åtminstone bättre än 0 minuter tänker jag och några steg i rätt riktning, i riktning drömmen om att springa.  

DCIM101MEDIA
Bryter gränser i Sälenfjällen. Det här är första dagen av tre dagars löpning.

För en del år sedan hade jag upprepade drömmar som handlade om att springa långt. Jag kommer väl ihåg drömmarna och känslan när jag vaknade. I drömmen kunde jag springa och springa och springa hur långt som helst utan att bli trött och ta mig från en plats till en annan. Friheten att springa var jag än ville kändes så lätt och fri. Känslan var så överväldigande att när jag sedan vaknade på morgonen var det som att jag verkligen hade varit där, på vägarna, stigarna och tagit mig fram till fots. Känslan satt så starkt i kroppen att jag även kunde känna hur benen hade sprungit.  

DCIM101MEDIA
Sista långpasset i Sälen. Pannben på!

Under senaste året har jag fått uppleva drömmarna på riktigt, det är i alla fall den känslan jag ofta har tänkt tillbaka på under mina löpturer. Det har varit en säsong präglad av löparäventyr både under tävling, då jag tagit mig från A till B med sim och löp i fantastiska miljöer, men även som en del av min vardagliga träning. Jag kan se tillbaka på flera löparäventyr under året. I juni månad åkte jag med på löparläger med kompisar till Sälen och sprängde egna gränser vad gäller distans. Fantastisk fin löpning i fjällmiljö, i naturen där jag tycker om att vara. Långt och lugnt blev verkligen min melodi.

DCIM101MEDIA
Vätskestopp på väg till Nävekvarn på Sörmlandsleden. Vi lyckades pricka in sommarens varmaste dagar.

Efter det följde två dagars midsommarlöpning på Sörmlandsleden, fantastisk fina och välmarkerade stigar. Den häftiga känslan av att kunna rulla igång benen igen dag 2 trots att kroppen kändes fullkomligt mörbultad kvällen innan. Känslan av att bara kunna springa och springa och känna sig stark och fri, den bär jag med mig efter dessa dagar.

received_10154716212100140
Traillöpning med havsutsikt!

Årets “runners high” som jag bara hade hört om men aldrig själv fått uppleva, fick jag själv känna på i den kuperade terrängen i Kolmården, närmare bestämt Ågelsjön då det kändes som att det inte fanns något stopp i kroppen. Benen tog mig dit jag ville, upp och ner, skuttande över hinder i de trolska skogarna. Sedan förstås en av höjdpunkterna och det stora målet, Ötillö. 65 km löpning på klippor, stiger, obanat, grusvägar och asfalt där alla årets löpturer verkligen kom till sin rätt.

received_10154108726804193
Runners high vid Ågelsjön.

Nu längtar jag dit igen, tillbaka till stigarna, skogarna, fjällen och äventyren. Tålmodigt gör jag mina tåhävningar och drömmer mig bort till 2017 års alla mål. Jag ser mig själv springandes på stigarna på hemmaplan, längs klipporna på Utö, den fantastisk fina miljön i Loftahammar och i de schweiziska bergen iförd våtdräkt för att nämna några.

Gott nytt löparår!

 

/Ilona – Team Outnorth

Kommentarer är avstängda.