Lyssna på kroppen

Bilden har ingenting med dagens verklighet att göra. Men det var en fin dag på Björnö i höstas.

Jag har varit sjuk. Dödssjuk. Nej, nu överdriver jag – men jag hade faktiskt feber, och jag var hemma från jobbet i två dagar. Två dagar! Jättelång tid! Kamraterna retade mig. ”Mancold.” Men som jag led. Jag var jättesjuk.

Efter ett dygn i sängen fick jag nog. Jag behövde gå och handla. Visste inte riktigt vad, men något behövde jag handla. Mest av allt behövde jag nog komma ut, röra på mig, få lite frisk luft. Så jag gick till affären och… köpte blomjord. Det var det som jag kände att jag behövde mest av allt i dessa sjuktider. Blomjord.

Min lilla avstickare hemifrån, med tio kilo blomjord i handen och 80 trappsteg hem fick min puls att rusa. Blomjorden hamnade på hallgolvet och jag i sängen. Sen sov jag ett halvt dygn till. Vaknade och var återigen rastlös. Petade på blomjorden, bakade en paj, ramade in en bild. Inomhussysselsättning. Räckte tydligen inte. Det sprätte i knäna. Ryckte i armarna.

La örat mot låret och lyssnade på kroppen. ”Sssspring, sssspring” susade det i blodomloppet. Precis som jag misstänkte. Gjorde det ultimata testet. Kokade kaffe. Gillar inte kaffe när jag är sjuk, älskar kaffe alla andra dagar.

Rörde omsorgsfullt runt i min pressokanna och sköt ner locket efter prick fyra minuter. Den tunna porslinskoppen med guldkant fylldes till hälften. Aaaah. Ljuvlig doft. Smuttade. Sörplade. Drack girigt två koppar till. En sund kaffesjäl i en sund kropp.

Frågade kamrat – ”törs jag springa?”. Och svaret blev det rätta: ”Ja, långsamt.” Windstopperbyxa, reflexväst, pannband, vantar och extra buff runt halsen. Sedan ut i södermalmsmörkret. Tassandes. Njutandes. Frisk!

 

//Maria

Kommentarer är avstängda.