Mountainbike i annorlunda terräng

Första gången jag satte min fot på den lilla ön utanför Thailands västkust fanns där inte så mycket. En röd gruväg som blev röd lervälling när det hade regnat, några ställen att bo och ett par firmor som arrangerade dykutfärder (varav en anställde mig som dykguide). Mina kompisar hyrde moppar men jag tyckte det vore kul att cykla så efter en dags letande så hittade jag en familj som ville hyra ut en cykel. Det var en högst tvivelaktig sak med hackande växlar, inte ens halvbra bromsar, vinda hjul och självklart en kedja som var rostig och röd av leran på vägen. Jag förhandlade framgångsrikt ner priset till en spottstyver och kände mig mycket nöjd med affären. Jag hyrde hojen i tre månader. Efter affären började jag dock ana oråd för dom ville bjuda både på juiceshake och middag som tack. När jag tre månader senare kom för att lämna tillbaka cykeln blev jag varse att jag gjort en riktigt kass affär. Det visade sig att dom trodde att jag köpt den. Dom började skratta men tog glatt emot resterna ev det som en gång var en riktig skitcykel och som nu förmodligen som bäst kunde klassas som skrot. Sannolikt hade jag betalat mer än nypriset för skrothögen… Men men jag fick ju cykla runt på ön och upptäcka den i alla fall. Såvitt jag minns blev det bara en krasch med ett litet skrapsår som resultat.

oat-bild1

aot-bild2

Nu är det nästan 15 år sedan och jag är tillbaka på ön, men denna gång för semester. Den här gången tog jag med mig cykeln hemifrån och det är en fröjd att få veva runt på en cykel som HAR bromsar och FUNGERANDE dämpare. Det festliga är att många vägar har asfalterats på den senaste tiden och allt fler hyr cyklar på ön som transportsätt. Jag har till och med sett racerhojar! Mellan asfaltsvägarna är det ett virrvarr med små grusvägar och underbara singeltracks som ringlar fram mellan palmer och gummiplantager. Tyvärr ringlar dom också fram mellan galet skällande hundar, farliga ormar och i ett klimat som får den varmaste sommardag i Sverige att framstå som Sibirisk vinter. Det är ett fantastiskt äventyr att få trampa ut på en väg som man inte vet var den leder och igår överraskades jag av ett gäng apor som skrikande skuttade över vägen bara metern framför framhjulet!

Jag kan inte låta bli att tänka hur bra det skulle kunna bli om någon med lokalkännedom skulle börja arrangera turer för MTB här. Dom skulle kunna prata med lokalbefolkningen och få tillgång till helt otroliga rundor. Hmmm jag ska nog suga tag i en glad Thailändare i morgon och föreslå detta. Tänk då kanske vi kan åka hit och få njuta singeltracks utan att vara rädd för att komma hem efter cykelturen med en skabbig hund fastnaglad i vaden?

Som min gode vän brukar säga: HOJ HOJ!!

IMG_5176

Kommentarer är avstängda.