Peak of Denmark, del 2

Friluftslivet är för alla, men alla har det inte lika enkelt att ta sig ut i naturen. Rullstolsbundna Anders Andrae, som ligger bakom den ideella föreningen Skogstur för funktionshindrade som vill komma ut i naturen, ser inga hinder. Anders blev Årets näräventyrare 2013 och är en av Urbergs ambassadörer.

Tidigare i somras bestämde sig Anders och hans kompis Thomas Traneving att genomföra ett projekt som döptes till ”Peak of Denmark”. Projektet innebar följande:

1. Besöka (bestiga) Danmarks olika regioners högsta toppar med rullstol (5 regioner, 5 toppar).
2. Besöka samtliga nationalparker i Danmark, 4+1 (4 befintliga och 1 kommande) i rullstol.
3. Vandra/rulla en sträcka på minst en huvudvandringsled i varje region i Danmark i rullstol.
4. Besöka Danmarks ytterpunkter i rullstol.
5. Placera en geocach på varje topp och i nationalparken – 10 stycken totalt.

Det här är andra delen av Anders berättelse:
”Vaddehavet är ett unikt kärr och tidvatten gör att landskapet ändras varje dag. Det finns ett naturhus på ön Rømø som man kan besöka. Bara att ta sig ut till ön är en naturupplevelse i sig. På bägge sidorna sträcker sig ett oändligt kärrområde, långt bort ser man havet, bron över till ön är ca 6 km lång. Vi åkte till en parkering på den norra delen av ön, sedan gick vi runt och beundrade den fantastiska men mycket annorlunda naturen, till sällskap hade vi två råddjur och en räv som dök upp där vi gick.

Vaddehavet9

Vaddehavet11

Efter detta underbara besök var det åter dags att leta tältplats. Efter en stund hittade vi en plats som låg utanför medeltidsstaden Ribe. Staden grundades 710 efter Kristus och räknas som en av de äldsta i Danmark. Förutom alla underbara gamla hus och kyrkor fanns där också ett bryggeri som jag ville besöka, men tyvärr var det stängt. Ett tips är att om man ska besöka staden så ska man parkera bilen lite utanför, för det är inte lätt att ta sig fram med bil.

Ribe2

I ett område som ligger norr om Rømø, vid den norra utkanten av Vaddehavets naturreservat ligger Blåvand, som också är den västligaste punkten i Danmark. Tyvärr så hade vi lite otur med vädret, regn och storm, men vi bet ihop och trotsade vädret. Här fanns jättestora sanddynor som såg väldigt speciella ut. Sand betyder att det inte är lämpligt att åka rullstol och det stämde, så man fick hålla sig kring utsiktstornet och parkeringen, men man såg bra därifrån också.

Blåvand1

Nu var det dags att besöka den östra delen av landet och vi stannade till i närheten av gamla Rye för en övernattning vid en mycket speciell lägerplats. Från stora vägen åkte vi in på en mindre skogsväg och efter en stund kom vi fram till en liten gård där man kunde ställa upp tältet. På gården fanns 10 hästar och två prärievagnar som för tillfället hade ockuperats av några familjer. Det fanns en enklare köksavdelning, en herr- och en damavdelning med några toaletter och en dusch i varje avdelning. Betalningen skulle ske då personen i fråga dök upp under kvällen, natten eller morgonen, man visste inte när, det enda man visste var att man skulle vara beredd med kontanter. Vid ett-tiden på natten dök han upp och Thomas som var vaken fixade betalningen.

Det var några dagar vi besteg ett berg, men nu var det dags igen. Den här gånge var det Himmelsbjerget som har en höjd på 147 meter över havet. Det är inte det högsta berget i regionen, men fram till mitten av 1800-talet trodde man att det var Danmarks högsta punkt. Det gick en bilväg nästan upp till toppen, men sista biten fick man gå/rulla upp, vilket var en sak som jag bestämde innan vi åkte iväg, att jag skulle ta mig upp för varje topp för egen maskin, krypande eller i rullstol spelade ingen roll, upp skulle jag. Utsikten var fantastisk, stora skogsområden runt omkring, nedanför låg den stora sjön Julsø där det går båttrafik. Det var ganska exploaterat uppe på toppen med hotell, restaurang, flera kiosker, utsiktstorn och givetvis mycket folk, så det kändes skönt att komma därifrån och veta att nästa punkt på programmet var ännu en lugn och fridfull nationalpark, Mols Bjerge som ligger på den östra sidan av landet.

Himmelsbjerget1

Mols Bjerge bildades 2009 och är den näst äldsta i landet, efter Thy som bildades året innan och som skulle bli den sista nationalparken att besöka. Naturen är väldigt omväxlande, från djup mörk skog till stora slätter och havsstränder. Vi tog bilen till ett naturhus som låg några kilometer in i reservatet, därifrån gick vi en led någon kilometer för att sedan fortsätta mot Grenå och lägerplatsen som låg bara någon kilometer från centrum, in i ett skogsområde. Här blev det inget tältande utan vi låg i ett av de två vindskydden som fanns här.

Efter en god natts sömn kände vi oss verkligen laddade inför kommande uppgifter. Idag skulle det bli något av ett rekord innan dagen var slut, inte mindre än tre toppar inom en radie på bara några kilometer skulle besökas, varav en är landets högsta punkt – Møllehøj med sina 170,86 meter över havet. Det första berget som vi besökte var dock Ejer Bavnehøj, som mäter 170,35 meter över havet. Att bestiga det berget var det lättaste av dem alla, det var bara att ta bilen upp till parkeringen, sedan var man i princip uppe, förutom en liten kort backe upp till tornet.

Vi visste att någonstans i närheten fanns den högsta punkten, men vi såg inte riktigt vart så vi frågade vid en kiosk där vi även beställde vår lunch. Hon sa att det var några hundra meter bort, men att det var omöjligt med rullstol pga den dåliga terrängen. Ja, ja, tänkte vi och kollade stigen som hon pekade mot, inga problem tänkte vi och drog iväg. Efter en stund kom vi upp, eller upp förresten, det skilde bara en halv meter, så det var inte så stor skillnad, men eftersom det var relativt platt runt omkring, förutom den tredje toppen som vi tog oss uppför (med bil) så såg man långt bort mot horisonten. Efter lite fotografering och en geocaching som vi la ut så gick vi tillbaka till bilen och fortsatte.

Nu var det dags att korsa landet igen och besöka resans sista nationalpark, Thy. Att åka igenom landskapet där liknar ingenting annat område jag varit i, det var så häftigt. Vi åkte till en liten fiskeby som hette Stenbjerg och det var ungefär så långt vi kom, resten fick vi som vanligt ta oss fram för egen maskin. Pga ständig blåst så hade sanden blåst upp på vägen och på husväggarna på en del hus. Det fanns ett museum som vi besökte där det stod om byns historia och om hur fisket gick till förr i tiden.

Thy7

I nationalparken fanns en camping som vi bestämde att vi skulle stanna till vid. Det var en riktig camping, med elmöjligheter och en riktig dusch – något som inte satt helt fel kan jag säga. När tältet var uppsatt satt vi som vi gjort i stort sett varje kväll och njöt av en god köttbit som gottat till sig på grillen. Vilket underbart liv vi levt under veckan vi varit borta.

Tyvärr så tar allt slut förr eller senare, så även denna resa, nu hade vi bara tre saker kvar att göra, bestiga den sista toppen Yding Skovhöj, lägga en geocaching där och besöka den nordligaste punkten, Grenen uppe vid Skagen.

Skagen Grenen

Yding Skovhøj är egentligen Danmarks högsta eller näst högsta berg, beroende på hur man räknar. Berget är 172,54 meter över havet medräknat den högsta av tre gravhögar från bronsåldern uppe på toppen av berget. Utan dessa är bergets högsta höjd bara 170,77 meter, vilket är 9 cm lägre än Danmarks högsta naturliga punkt, Møllehøj.”

Sista toppen

Kommentarer är avstängda.