Racerapport från VM i Adventure Racing, Shoalhaven Australien

100 lag, 600 km, 14 sträckor i Australiens Vildmark…

IMG-20161108-WA0011
Outnorth Adventure Team (från vänster till höger): Christian Ericsson – Lagkapten, Cecilia Jessen – Logistik, Jonas Andersson – Navigatör, Mårtens Svensson – fixare och ”packåsna”.

På plats fanns även: Christer Casselsjö – mediarapportering på plats och Karin Andersson med barn – support på plats.

Prolog 2 km
Tävlingen inleddes två dagar före start med en avslappnad prolog. Vi utmanades i klassiska australiensiska lekar såsom ätartävling vegemite mackor, kast med rugbyboll och strandsprint, varav den sistnämnda vanns av vår Mårten! Vi hade roligt tillsammans med de andra lagen och familj och vänner kunde också vara med.

Prologen avslutades med invigning och grillning på stranden i Mollymook. Lagen presenterades nationsvis. Totalt 21 nationer till start och Sverige stod på plats med 4 lag: Outnorth, Sweco, Thule och kollegorna i SAFAT (Swedish Armed Forces).

FB_IMG_1479930319322
Svensklagen på bild efter genomförd prolog

Dagen före start
Logistikschemat med planen för vad som ska packas var och användas när var väl repeterat. Vi packade gemensamt ner all obligatorisk utrustning och mat. Dags för inlämning av boxar till växlingsstationerna; låda A, B, C, D, cykellådor och kajakbag. Det var knappt att locken till lådorna gick att stänga igen men vi kände oss nöjda med planen och det var en frihet att äntligen stänga igen lådorna, ingen återvändo!

Laget genomgick även en ca två timmar lång registrering med fotografering och obligatoriska kontroller. Vi fick skriva autografer här och där och intyga att vi ”deltar på egen risk” och att vi är ”medvetna om vilka faror och risker som finns”. Vi fick därefter skriva prov i kartkunskap, tävlingsregler, signalering och sjukvård, bland annat fick vi bevisa våra kunskaper i hur man tar hand om ormbett… Avslutningsvis tvingades vi lite motvilligt genomföra simprov 200 meter med flytväst och kantra med kajak för att visa vi kunde ta oss upp igen. Inga konstigheter för laget men vi blev lite kalla.

Samtidigt som vi försökte att bli varma igen så åkte vi och beställde ”sista måltiden”. Vi hittade ett kanonbra ställe med Thai-mat som vi köpte med hem. Karin hade dessutom bakat en underbart god rabarberpaj. Under tiden som vi fyllde magen gick vi igenom det sista av taktik och diverse orosmoment. Jonas kände sig tyvärr sjuk i förkylning med värk i kroppen och rejält halsont. Vi kunde bara hoppas på det bästa för vår kamrat och kom fram till att göra oss klara för start så som vi hade planerat. Starten fick ”bära eller brista”.

”Lockdown”
På tävlingsdagens morgon klockan 08.00 stängdes alla lag in på tävlingens högkvarter. Kartor lämnades ut, telefoner förseglades och nu började det riktiga äventyret! Vi ritade in vägval på alla kartor, ca 50 st. Två timmar senare satt vi på bussen på väg ut till startlinjen.

FB_IMG_1480168686678
Banan

Sträcka 1 – Paddling 35 km (ca 4,5 timmar)
Masstart i Huskisson vid Jervis Bay. Kolfiber-paddlarna smattrade mot varandra när ca 400 personer slogs om att så snabbt som möjligt ta sig ut på vattnet. Vi körde på upplägget att paddla tre st i den stora tunga ”bananbåten” och en i den mindre tvåmannakajaken. Verkade vara ett vinnande koncept och vi hängde med topp tio hela sträckan. Det blev några härliga adrenalinkickar ute till havs när vi mötte på stora vågor och bryt som gjorde att vissa lag tvingades bada. Christian hävdade bestämt att det kommer bara tre stora vågor åt gången, däremellan har man sin chans att paddla igenom… oklart hur det fungerar egentligen men vi klarade oss fint i alla fall.

Sträcka 2 – Trekking 14 km (ca 2 timmar)
En kortare och fin trekking utefter kusten. Vi bibehöll vår placering och rullade på i eget tempo. Mot slutet fick vi sällskap av kängurus som bjöd på en show i boxning.

Sträcka 3 – Paddling 13 km (ca 2,5 timmar)
Gick lika snabbt och bra som första paddlingen. Vi åt och drack enligt plan och hade bra tryck i vattnet. Vi låg hack i häl på Team Thule och hann säga hej till framförvarande lag när vi skulle växla ut på nästa sträcka.

Sträcka 4 – Cykling 95 km (ca 10 timmar)
Det hade hunnit bli mörk när vi gav oss ut på sträckan. Det var en trixig sträcka med stigar som fanns i verkligheten men inte på kartan. Vi hade dessutom lyckats rita in ett vägval utifrån en stig som vi trodde fanns på kartan men som inte fanns i verkligheten! Det var nämligen en gränsmarkering som såg ut som en svensk svartväg. Vi upptäckte felkörningen när vägen sedan aldrig dök upp. Det var lagets första och egentligen enda navigeringsmiss på hela tävlingen. Vi tappade flera placeringar men var fortfarande med i matchen. Vi såg dessutom hjulspår lite här och var och var inte det enda lag som varit ute på villovägar.

I övrigt så genomförde vi cykelsträckan riktigt bra. Vi var starka uppför och duktiga tekniskt. Det var lite lurigt att köra över de hårda kvistar som låg här och var från eukalyptusträden. De fastnade gärna i bakväxeln och utgjorde stor risk att sprättas iväg in i en kamrats hjul, då de inte går av vid överkörning. Tävlingens första dygn vållade fyra frakturer och tvingade några lag att bryta.

Senare under natten så började jag (Cecilia) plötsligt att känna mig krasslig och fick feber. Troligtvis bröt samma sjuka ut som Jonas hade. Jag fick fruktansvärd muskelvärk i nacken, ryggen och låren, de muskelgrupper vi belastat som mest de första timmarna. Det är tufft att tävla i Adventure Racing oavsett och att tävla sjuk gör det hela extra slitsamt. Det skapar även en tveksam känsla över om det ens är lämpligt att fortsätta.

Sträcka 5 – Trekking 38 km (ca 11 timmar)
Vi hade under nattens cykling och händelser ändå lyckats plocka igen några placeringar. Vi hängde med kring topp 20. Vid växling mötte vi vår mediakille på plats, Christer, som ju även är läkare. Vi stämde av några frågor kring sjukan. Under Adventure Racing kan så mycket konstigt och fantastiskt hända i kroppen. Jonas kände sig bättre än vid start. Vi fortsatte att kämpa vidare och hoppades på att det skulle vända även för mig.

Även denna trekking var fantastisk fin och ringlade sig i huvudsak utmed kusten. Grabbarna tog en del av min packning då jag fick slita hårt för att orka hänga med. Bitvis sprang jag gråtandes för kroppen kändes verkligen för jävlig. Jag gick in i min ”zon” och försökte att inte känna efter, bara lägga kraft på att ta mig framåt. Teamet visade på ett för jäkla bra samarbete och efter ca 8 timmar så kom energin tillbaka. Vilken grej! Det är så typisk denna tävlingsform att i princip alltid går det att med rätt åtgärder vända situationen till det bättre. Nu kunde vi alla köra på med full kraft igen!

Sträcka 6 – Paddling 37 km (ca 8 timmar)
Återigen dags att paddla den stora gula ut på en större flod. Mårten gjorde ett hästjobb genom att själv paddla tvåmanna-kajaken med allas packning lastad i fram. Han ”låg på våg” bakom för draghjälp. Nu inföll natt nummer två och behovet av sömn kom krypandes. För att hålla ångan uppe körde vi allsång. Vi inser efter ett tag att vi har tidvattnet emot oss. Vi ser föremål flyta ganska snabbt förbi. Det börjar även regna. Plötsligt fastnar vi på botten på grund av det låga vattenflödet. Vi får hoppa ur och släpa kajakerna i vattnet. Det gör inte så mycket då vi redan är blöta av regnet.

När vi äntligen når växling så har vi förbestämt att vi ska sova 2 timmar. Vi byter snabbt om till torra kläder och äter en varm mjukkonserv. Arrangören har några tält uppställda som lagen får låna. Hela laget tränger sig snabbt ihop i ett av tälten och somnar på nolltid.

Sträcka 7 – Cykling 58 km (ca 6 timmar)
Regnet smattrar mot tältduken när klockan ringer. Två timmars sömn känns som vi har sovit 20 min. Ingen av oss vill stå onödigt still i regnet så vi tempoväxlar och är snabbt på rull. Sträckan bjuder på över 2000 höjdmeter. Navigeringen flyter på klockrent. Bitvis känns det som att vi kör enduro i bushen, det är riktigt rolig körning! Vi alla orkar cykla starkt uppför, bitvis är det dock så brant att vi tvingas gå. Natt slår om till dag och regnet upphör. Vi kan ta av oss regnkläder och njuter av att äntligen börja köra utför. På denna sträcka var laget ett av de snabbare att genomföra.

Sträcka 8 – Trekking 45 km (ca 17 timmar)
Det är här tävlingen börjar på riktigt. Det är tuff terräng; vi brottas med klurig navigering och stark värme. Vi springer på både orm, spindlar och andra lag ute i bushen. Vi lyckas passera och skaka av oss några av lagen. Vi tävlande går in i tredje nattens mörker och genast blir terrängen mycket svårare att avläsa. Det blir dags för oss att sova ytterligare två timmar. Vi slår snabbt upp vårt egna tält. Kanske kan det hjälpa till att hålla några småkryp borta från sovsäcken (vi använde en så kallad bivy-bag – en liten och lätt räddningsäck).

Trekkingen känns som den pågår i en evighet. Men återigen når vi gryning och in till växling blir vi varse om att vi har genomfört sträckan riktigt bra.

Sträcka 9 – Cykling 70 km (ca 4,5 timmar)  
Bushen byts ut till asfaltsväg. Det blir lite av en transportsträcka och vi försöker att köra ”belgisk kedja” där vi ligger på led och drar i front några minuter var. Vi börjar få lite sömnproblem i laget och hjälper varandra genom att prata och köra gissningslekar så att ingen somnar.

Sträcka 10 – Grottor 5 km (ca 5 timmar)
Vi kommer in till växling och får syn på en del av lagen vi vet vi har framför oss topp tio i tävlingen. Vi är med andra ord inte långt efter! Den ”billiga fyllan” som kommer av att vi inte sover särskilt mycket gör det extra klurigt att förstå vad vi ska göra härnäst. Vi får handritade kartor med norr pekandes 90 grader fel och utan skala, vilket heller inte framgår nånstans. Vi skulle ta minst fem grottor och alla team hade tiden fem timmar att förhålla sig till. Var du snabbare tvingades laget att vila. Vi hittar till första grottan som ser ut som en ”grävd pissgrop” med en spricka ner i marken. Här skulle vi tydligen kravla oss ner! Till en början förstod vi ingenting. Det kändes heller inte rimligt att åla i grottan där vi knappt kom igenom. Efter en tid så lyckades vi hitta första kontrollen. I en av grottorna så höll vi på att inte hitta ut eftersom vi glömde bort vilken väg vi tagit ner. Vi klarade tiden och fick 30 min gratis vila.

Sträcka 11 – Packrafting 44 km (ca 17 timmar)
Tävlingen går in i ett avgörande skede. Vilka lag hinner påbörja och genomföra paddling före kl 20.00 då paddling i forsen blir förbjuden? Till en början så trekkade vi ca fyra timmar med all paddelutrustning inklusive våra två gummibåtar (packrafts med en vikt på 4-5kg). Vi insåg ganska snabbt att vi inte kommer hinna påbörja paddlingen före den blir förbjuden. Timmen är slagen, det har hunnit bli mörkt och vi lägger oss därför och sover två timmar igen.

Paddling var förbjuden fram till 05.00. Vi valde därför under resten av natten att försöka gå och släpa gummibåtarna i bushen bredvid forsen. Det gick förvånansvärt bra. Efter några timmar träffade vi på en del lag som valt att sova fler timmar istället för att gå. Det är såklart en avvägning som går att utvärdera i efterhand, hur mycket vi tjänade på att framrycka istället för att sova. Den så kallade ”darkzonen” gör att fältet splittras i två. De lag i topp tio som hann genomföra hela paddlingen fick ytterligare försprång gentemot oss bakomvarande som tvingades vänta under nattens mörker.

Vi tog en ”powernap” 04.30 för att vara redo när paddlingen kunde påbörjas. Förmodligen var vi tröttare än vad vi förstod. Vi försov oss nämligen till 05.20! Vi kastade oss i båtarna och satte fart.

Sträcka 12 – Paddling 56 km (ca 12 timmar)
Efter att vi hade paddlat gummibåt så blev det ett snabbt byte av båt till de tunga plastkajakerna igen. Vi fick lite extra eld i baken när vi träffade på det svenska laget Sweco och försökte att hänga av dem. Efterhand var det dem som fick en liten lucka till oss. Vi paddlade återigen fors och flod. Efter några timmar drog regn och åskväder in. Det blev misär. Även om vi frös så var vi glada och fortsatte med vår allsång för att inte somna. Vi utvecklade oss även med att sjunga jullåtar.

Sträcka 13 – Cykling 99 km (10 timmar)
Vi var slitna och rejält frusna när vi äntligen nådde växling efter ca 30 timmar ihållande paddling. Det hade precis hunnit bli mörkt när vi hoppade på cyklarna. Vår taktik var att inte sova sista natten (natt nr fem), om vi verkligen inte behövde. Vi kom iväg bra och benen var ganska pigga efter att i ett helt dygn suttit stilla i kajakerna. In under vargtimmarna började vi att få diverse sömnproblem i laget; minnesluckor, hallucinationer, deja vu-känslor och några cykelkrascher. Dessutom så hade två pannlampor gått sönder och vi tvingades cykla i varandras ljussken. Vi kunde ändå med olika knep fortsätta framåt men det blev en oerhört tuff natt att ta sig igenom.

Sträcka 14 – Trekking 18 km (ca 4 timmar)
Sista sträckan och den var tuffare än vad vi trodde. Vi skulle simma på flera ställen och det var luriga strömmar i vattnet. Vi var fortfarande trötta och försökte flera gånger att få igång tempot igen. Vi låg på en 17e plats i fältet. Vi vet inte riktigt var och när men vi blev passerade av tre lag under sträckan och halkade ner till 20e plats. Men det kunde ändå inte förta glädjen av att vi nu började närma oss Ulladulla, staden där tävlingen utgick ifrån. Vi möttes av familj och vänner och fick greppa den Svenska nationsflaggan. Det fanns flera känslor av seger när vi som Team Outnorth korsade mållinjen!

Vi bjöds på champange och sjönk ner i måltältet. Vi var oerhört glada och hann trycka några bitar pizza före vi en efter en somnade. Det tog oss fem dygn och 20 min att genomföra ett av världens tuffaste VM.

/Cecilia

Trekking och coasteering
Trekking och coasteering Foto: Erik Putsep
Härlig paddling. Foto: Erik Putsep
Härlig paddling. Foto: Erik Putsep
Glada och trötta vid målgång. Foto: Nordemarks
Glada och trötta vid målgång. Foto: Nordemarks
Kommentarer är avstängda.