Rapport efter Japanese Odyssey

Hemma i Sverige igen med massor av nya intryck, upplevelser och erfarenheter. Jag körde the Japanese Odyssey, ett osupportat cykeläventyr med 11 checkpoints man fick ta i valfri ordning. Start i Tokyo och målgång i Osaka inom 14 dygn om man ville få tygmärket och bli behandlad som en finisher.

Vi var 22 stycken cyklister från 11 länder som samlades vid Nihonbashi Bridge i centrala Tokyo strax före 05.00 en lördagsmorgon för att ge oss iväg på äventyret. Mängder av förberedelser på ruttplanering, prylar, träning mm var nu avslutat och bara det roligaste väntade. Vissa körde lätt och vissa hade mer packning. Vissa tänkte köra i par, eller kanske tom i trio och vissa tänkte köra solo. Vissa siktade på alla kontroller medan vissa inte hade ambitionen att hinna ta alla. Jag tänkte köra själv, tycker att det är enklast så, då jag slipper kompromissa eller anpassa mig efter någon annans stridsvärde. Vill jag stanna och äta så gör jag det, vill jag cykla eller sova så bestämmer jag det själv. Ganska skönt att under 2 veckor få fatta alla beslut på egen hand utan att någon lägger sig i eller bestämmer vad som skall göras. Jag hade 2 rutter laddade i min GPS. En lite längre sightseeingtur på 255 mil och runt 50000 höjdmeter som jag hoppades hinna med och en kortare på dryga 220 mil med lite mindre höjdmeter men utan guldkornen. Vad som helst kan ju hända under nästan 2 veckor på cykeln, mekaniska haverier, oväder, skador, sjukdomar, olyckor etc som antingen skulle tvinga mig till den korta rutten eller till ett avbrutet äventyr. Jag var ju dessutom lite orolig för mina knän som ställde till det för mig på Irland. Bara hoppas på det bästa och försöka köra så säkert som möjligt. Min målsättning var 12 dygn för att hinna njuta lite i Osaka eller i värsta fall ha lite reservtid ute på banan.

IMG_6600

 

Dag 1:

Starten gick något försenat då det skulle fotograferas mm. Frustrerande men inte mycket att göra åt. Jag ville bara komma iväg, trafiken skulle bli värre och dessutom skulle min andra checkpoint Mount Shirane stänga klockan 17.00 då det är en aktiv vulkan och man inte får vara däruppe i mörkret. Jag körde lugnt i början, snackade lite med några av deltagarna, Sami från Finland, Duncan från England och Steven från Singapore som alla bitvis hade samma rutt som jag. Ganska snart var jag dock ensam, precis som jag planerat och ville. De 10 första milen var platta men hårt trafikerade och besudlade med trafikljus. Start, stop, start, stop i all oändlighet tog tid och klockan gick. Efter kanske 7-8 mil så började jag se lite risfält och hade då säkert lämnat Tokyo och dess förorter.

Efter kanske 11 mil så började klättringen upp till Checkpoint 1 Mount Haruna-San på 1000 meters höjd. Jag körde på lättaste växeln för att spara knäna. Ett avsnitt brantare på ordentligt och det var 16-17% i kanske 200 meter. Jag klev av och gick, livrädd för att sabba knäna. På toppen träffade jag Duncan och Daniel, köpte dricka i en automat och drog vidare mot nästa kontroll.

IMG_6625 IMG_6637

Nerför på fina vägar innan det var dags att börja klättra igen, fyllde på mat och vätska innan jag kom in i Onsenstaden Kusatsu. Fullt med badhus men varma källor kantade vägen och det rök inbjudande från det varma vattnet. Jag ville dock klippa två kontroller och köra minst 20 mil första dagen för att få en bra start så jag fortsatte. Passerade den öppna bommen vid foten av vulkanen vid 16-tiden och malde på uppåt. Vid 16.30 blev jag nästan stoppad av en vägarbetare men jag lyckades få fortsätta. Det skulle ju inte vara så muntert att få cykla ner för att cykla upp igen nästa dag med bara 300 höjdmeter kvar. Toppen var på runt 2000 meter och det rök och luktade svavel på väg upp. Klart mäktigt och första gången jag cyklar på en aktiv vulkan.

IMG_6659 IMG_6661

Jag tog en annan väg ner och överraskades av ännu en vägspärr efter att jag tappat kanske 600 höjdmeter. Nu var det en vägtull och vakterna sa att jag inte fick cykla vidare, bara bilar och motorcyklar fick passera. Vart skulle jag ta vägen då? Upp igen för att komma till vulkanen där jag inte fick vara eller? Efter lite diskussion fick jag som tur var köra vidare.

Väderprognosen utlovade ösregn under natten så jag letade efter någonstans att ta skydd för natten. Hittade ett maskinskjul och kröp in bredvid en traktor för några timmars sömn.

Dag 2:

Mer berg väntade men denna dag i regn. En tyfon var på väg in så brutalt mycket regn var att vänta. Jag hade knappa 7 mil till checkpoint 3, Okawara Pass på dryga 2000 meters höjd. Först skulle jag dock över ett pass på 1500 och ner till 500 innan klättringen upp till kontrollen. Mitt vägval visade sig vara på en väg som var avspärrad med skyltar. Självklart bara på japanska och jag tänkte att det går nog cykla även om det är spärrat för bilar. Efter ett tag så visade det sig dock att jag borde tagit en annan väg. Sten, grus, hål och trasig asfalt i kombination med pinnar, jord m.m. gjorde att det blev lika mycket putta och bära cykel som att cykla. Har man tagit sig tillräckligt långt så är det dock sjukt svårt att ta beslutet att vända utan man kämpar sig tappert vidare. Ösregn på toppen och en kall utförskörning i regnställ väntade.

IMG_6676 IMG_6679

Bara 6 mil till nästa kontroll på 1800 meter höga Mount Nyukasa. Ösregn och utöver en varningsskylt för björn var detta en ganska ointressant sträcka.

IMG_6702

Körde vidare mot nästa kontroll som var Norikura Pass på 2800 meters höjd. Även denna passage hade öppettider och skulle vara stängd under natten. När kvällen kom så tog jag skydd mot regnet i en bussterminal. Tyvärr så blev jag utkörd igen vid 21.30 så det blev några timmars cykling till i mörkret. Jag körde till kanske 1500 meters höjd innan jag hittade en fin handikapptoalett som fick bli sovplats några timmar till.

IMG_6706 IMG_6714

 

Dag 3:

Startade vid 04.00 och gnetade mig vidare uppför Norikura. När jag kom upp till vägbommen som skulle varit öppen möttes jag av en vakt som meddelade att berget var stängt pga allt regn och blåst. Jag väntade under tak, käkade bilar och ringde hem. Nån timme senare så öppnade de och jag kunde ta mig upp till toppen.

IMG_6741

Ösregn och tunga moln i kombination med hård vind gjorde att jag bara vände där uppe. Tyvärr så blev det ingen vidare upplevelse. Cyklade ner och nådde hotellet på knappa 2000 meter. Iskall och dyngsur gick jag in, beställde mat och försökte torka till.

Körde vidare mot nästa kontroll och bestämde mig för att försöka hitta någonstans att sova inne, tvätta kläder och torka till kommande natt. Tog mig till foten av Mount Ontake, frågade mig fram till ett Ryokanboende och beslutade mig för att cykla upp på morgonen istället för att klättra i mörker. Japanskt bad, nudlar, klädtvätt och en god natts sömn laddade batterierna ordentligt. Jag hade nästan klarat av min målsättning att snitta 20 mil de första tre dagarna och ta de första 6 kontrollerna.

IMG_6795

 

Dag 4-6 Japanska havet

Startade tidigt och cyklade upp på 2200 meter höga Mount Ontake i gryningen. Äntligen var det uppehåll och lite mindre moln så jag fick se lite av den vackra utsikten.

IMG_6730

IMG_6817

Stannade till på mitt boende, åt frukost och körde vidare mot havet.

Nu drog tyfonen in och det regnade nåt brutalt mycket. Jag sökte skydd under kvällen på ett så kallat Love Hotel, en upplevelse jag gärna varit utan men det var skönt att komma undan regnet och torka till lite. Hyrde ett rum mellan 15 och 20, cyklade fram till midnatt, sov några timmar till på en toalett. Cyklingen utmed havet var fantastisk och då det nu var lite flackare så försökte jag köra 25 mil i snitt under dessa 3 dagar.

IMG_6873 IMG_6880 IMG_7026 IMG_7072

Jag lyckades nästan med detta och gnetade på i ömsom regn ömsom sol. Mat handlade jag i huvudsak på 7eleven eller CircleK. Utbudet var riktigt bra och jag kunde hålla uppe stridsvärdet. Mötte även Stuart som körde åt andra hållet och vi käkade en sen hamburgermiddag ihop.

 

Dag 7

Dags för checkpoint igen och jag cyklade efter en natt i en busskur upp för Mount Azoji och min sjunde kontroll.

IMG_7106 IMG_7138

Fantastiskt vacker klättring utmed en forsande liten bäck, vattenfall och bedårande natur. Den här dagen var planen att jag skulle ta mig till Hiroshima för att ta in på ett hotell. Jag var ganska smutsig nu och behövde få ordning på hygienen. Strax innan det blev mörkt kom jag fram till Hiroshima och hann se fredsmonumenten och minnesmärkena sedan atombombningen innan det blev mörkt. Checkade in, satte allt på laddning, tvättade kläder och mig själv innan jag gick ut för att äta Okonomiyaki som är en specialitet i området. Mat, en kall öl och lite chips på rummet satt fint så här drygt halvvägs in i äventyret. Knäna höll fortfarande bra och jag var vid gott mod.

IMG_7194 IMG_7209

 

Dag 8

Stack tidigt och började i morgonsolen få problem med mitt vänstra öga. Illrött och grymt ljuskänsligt så jag hade svårt att se var jag cyklade. Stannade till, tog ut linsen och försökte skölja ögat med vatten. Körde vidare med en lins men problemen fortsatte.

IMG_7217

Tog mig till Onimichu och Cycle Hotel. Jag bytte ut mina utslitna bromsbelägg, köpte nytt baklyse som havererat i tyfonen och käkade en grym lunch innan sightseeingen fortsatte. Här började min största avstickare från kortaste rutten, Shimanami Kaido Cycling Road, en 75 km lång cykelled på små öar och över mäktiga hängbroar. Cykelleden omskrivs som en av världens vackraste och kostade mig nästan 20 mils extra cykling men det var det värt. Solen sken, jag käkade mängder av glass och fotograferade broar och åter broar innan jag nådde ön Shikoku. Blev en mysig natt i ännu en busskur.

IMG_7295 IMG_7297 IMG_7306

 

Dag 9

Gnetade mig vidare i gryningen och tog mig uppför Mount Sasayama och kontroll 8 på förmiddagen. Utförskörningen var ganska hårig. Blött och fullt med pinnar, löv, sten mm från tyfonen. Jag tog det otroligt lugnt för att undvika haveri på cykeln eller en vurpa. Den här dagen var det grymt varmt och fuktigt. Jag tvättade mig i en porlande bäck och passade på att kyla ner mig i det kalla vattnet. Mängder med vätska och mat tog mig vidare mot nästa kontroll. Jag nådde dock inte ända fram utan mörker och ösregn fick mig att söka skydd för natten i ännu en busskur halvvägs upp till kontrollen. Busskuren hade både skjutdörrar, en bred bänk och kuddar så det var riktigt mysigt i sovsäcken.

 

Dag 10

Ögat fortsatte att strula. Jag hade bytt till mina reservlinser men utan större framgång. Nu körde jag utan linser för att försöka vila ögonen lite. Tyvärr så ser jag ganska dåligt utan linser eller glasögon så det var bitvis svårt att se på min GPS vart jag skulle ta vägen. Klättrade upp till min nionde kontroll på Tengukogen Ski Area i gryningen och bombade vidare på ytterligare en liten detour. Nu körde jag söderut till havet och ett naturreservat med små krokiga vägar och vidunderlig utsikt. Vädret var hyfsat och det var väldigt vackert.

IMG_7421 IMG_7451

Åt riktig lunch på restaurang med havsutsikt och nu började jag känna hur målet närmade sig. Med mina ögonproblem ville jag mest bli klar med äventyret och komma i mål. Valde därför att gneta på i mörkret. Klättringen uppför Mount Tsurrugi-San var fin. Lagom brant och jag hade sällskap av en fotograf i minibuss som fotade tävlingen. När jag nästan var uppe träffade jag även på teamet från Far Ride Magazine och vi snackade, filmade och fotade lite innan jag cyklade upp till toppen på nästan 1500 meter. Tror jag var upp vid 23-tiden. Far Ride grabbarna skulle sova på toppen men det regnade inte och jag var inte så trött så jag valde att köra vidare. Cyklade ytterligare en dryg timme innan ännu en fin busskur uppenbarade sig.

 

Dag 11

Startade tidigt. Jag hade ungefär 6 mil kvar till färjan mellan Tokushima och Wakayama och efter en två timmars färjetur så återstod bara 23 mil av tävlingen. Min plan var nu att mosa på och ta mig i mål. En lins i högra ögat gjorde att jag såg lite bättre och det funkade tillräckligt bra. Jag luktade nog ganska illa på färjan för ingen satt i närheten av mig där jag låg och sov på golvet. Rullade i land vid 10-tiden på förmiddagen och det var rejält varmt den här dagen. Jag tror det var varmaste dagen på loppet och termometern visade 33 grader. Jag skulle upp till sista kontrollen på Mount Odigaharazan 1500 möh. Jag klättrade i skymningen, passerade en sjukt mäktig bro- och tunnelkonstruktion och nådde toppen i mörker och ännu en gång i molnen.

IMG_7608

Bara 11 mil till mål och kanske 10 meters sikt i utförskörningen. Det var ytterligare någon klättring på väg in till Osaka och sedan väntade utmaningen att cykla in i en stad med nästan 3 miljoner invånare, i mörker och med ett öga. Klart spännande och inte helt enkelt. Vissa av de vägarna jag valt var förbjudna med cykel och jag tvingades improvisera. Omkring 01.00 nådde jag Glicoman och målet. Tom som var först i mål och Simon som brutit pga problem med magen mötte mig och bjöd på en kall öl. Kan man tänka sig ett bättre sätt att gå i mål på än att mötas av två av deltagarna och bli bjuden på en kall öl mitt i natten.

IMG_7670

Avslutningsvis så är jag väldigt nöjd med hur loppet gick. Jag hade inga problem med knäna, cykeln funkade bra, jag sov ute huvuddelen av nätterna och lyckades hålla ett bra stridsvärde med ordentligt med mat och hyfsat med sömn. Jag har ännu en gång lärt mig massor och fått uppleva ett fantastiks äventyr i ett otroligt spännande land. Nu väntar vila, träning och kanske börjar snart drömma om nya äventyr med min kära cykel.

 

Daniel – Outnorth Adventure Team

 

Kommentarer är avstängda.