Reflexbanor

1002789_10151594448289130_1003734436_n

Fick en påminnelse om en kul grej av en kompis häromdagen.

Något som är riktigt roligt att springa nu när mörkerårstiden är här är nämligen reflexbanor.

De startar ofta i anslutning till något motionsspår, men kan sen barka iväg rakt ut i skogen. Eller följa en bra stig. Det beror på hur banläggaren tänkt. Reflexbanor är ett sånt där litet äventyr som jag blir alldeles sprallig av att bara tänka på! Lite som när man var liten och skulle gå på mörkerspårning med scouterna – fast vuxenversion och utan efterföljande grillning av pinnbröd.

Vad är då en reflexbana? Jo, det är helt enkelt en snitslad bana – som bara syns i pannlampans sken! Små  reflexer är fastsatta på träden och i princip märker man dem inte när det är dagsljus – men i lampans sken lyser de upp. Även om banan följer en preparerad stig så är det en annan sak att springa den i mörkret jämfört med i dagsljus. Man skärper sinnena och livet i ens ljustunnel är kompakt och fokuserat.

Gör så här: Låna eller införskaffa en pannlampa och snöra på dig några sköna terrängskor. (Dubbelkolla att batterierna är laddade och räcker för ditt äventyr…) Dra ihop ett gäng kompisar om du inte vill vara ensam och stick till skogen. Finns det ingen bana där du bor? Skapa en egen med små reflexbandsbitar som du sätter fast på träden. Reflexband kan man köpa på tygaffärer, hobbyaffärer eller liknande.

I Stockholmsområdet finns ett antal banor enligt Google Maps. Jag har varit ute på en del genom åren, men kan inte garantera att alla finns kvar där de enligt utsago skall ligga.

IMG_6899

 

Ett sista tips – om du ser två reflexer som sitter väldigt nära varandra, och som börjar röra sig när du närmar dig – följ inte efter. Det är säkert bara ett stackars rådjur som inte vill stifta närmare bekantskap med den lysande cyklopen mitt i skogen.

 

//Maria

Kommentarer är avstängda.