Till Irland med ryggsäck

Foto ovan: Klas Orsvärn
Foto ovan: Klas Orsvärn

Varför inte kombinera din omtyckta löpning med semesterresan? Gör en sightseeing iförd löparskor och funktionsmaterial – att svettas ingår i konceptet.

Nästintill direkt efter Swiss Alpine var det dags att byta språk i huvudet, från tyska till engelska. Hemma på vardagsrumsgolvet låg högarna av saker från Schweizresan fortfarande kvar när jag låste dörren för ytterligare en upplevelse på löpande fötter.

Några dagar innan jag åkte ner till Schweiz träffade jag min vän Klas över en glass i ett soligt Stockholm, och vi bestämde  oss för att göra ett löpäventyr med bara varsin ryggsäck under några dagar när jag kommit tillbaka. I princip snurrade vi flaska om var vi skulle ta vägen innan flyget bokades. De enda kriterier vi hade var att det skulle finnas trailrunning, möjligheter för boende längs vägen och att själva resan inte skulle ta allt för lång tid.

Vårt val föll på Irland och fem dagar kring nationalparken Wicklow Mountains, där vandringsleden The Wicklow Way går. Wicklow Way är en ca 130 km lång led som sträcker sig från Dublins södra förorter och nedåt i landet med passager genom olika byar. Den fick bli vårt riktmärke, men inte ett absolut måste att följa.

packning2

Med utmaningen att kunna springa med fem dagars packning på ryggen så blev mina hemmadagar efter Schweiz en intensiv jakt på gram. Så effektiva gram som möjligt skulle ner i min 10 L ryggsäck. Hushållsvågen fick slita hårt och varje pryl fick se sig försumbar. På golvet flyttade jag runt sakerna i högar med arbetsnamn som ”tveksamt”, ”aldrig på min rygg” och ”ett måste”.

Jag bytte skosnören i skorna och vann hela 6 gram, tandborsten bröts av för att minska platsåtgången och balklänningen fick tveklöst stanna hemma.

Packningen slutade på ett par ombyten till kvällarna (tänk: äta ute på lokal restaurang), ett par ombyten för springandet (tänk: Irländskt opålitligt väder), ett par extra skor till kvällen (tänk: sunkiga regnvåta löparskor), första förband, en hel del sladdar och elektronik och lite hygienprylar – allt till den facila vikten av 2556 gram, inklusive själva ryggsäcken. Min komprimerade klädpåse blev för övrigt perfekt som ryggplatta i min strippade ryggsäck (den hade också kunnat agera brännbollsträ vid behov).

Så hur gick själva utforskandet? Det slutade på runt 85 km sightseeing, några tusen sammanlagda höjdmeter (Irland är backigt) och en eller ett par Guinness. En mycket skön resa med få måsten och inga planer som var ristade i sten. Dagen togs som den kom, som lusten, vädret eller orken ville.

Rent ruttmässigt såg resan ut så här:

Vi tog oss med buss och taxi från flygplatsen i Dublin till Enniskerry där ett Bed & Breakfast med röd dörr mitt i byn hade lediga rum – och en ägare som mer än gärna gav oss tips inför färden in i nationalparken.

Dag 2 begav vi oss från Enniskerry till Roundwood, både på och utanför Wicklow-leden i massiv dimma och ”heavy showers”. Att försöka torka genomblöta kläder i ett genomkallt B&B gick sådär, men är rätt underhållande att tänka på i efterhand.

Från Roundwood till Glendalough tog vi oss dag 3 under strålande sol och över böljande kullar av ljung, enrisbuskar och fårstigar, och de kalla kläderna från gårdagen blev snabbt ett minne blott.

I Glendalough stannade vi två nätter och utforskade bergen runtomkring (för min del på galet trötta Swiss-ben), tillsammans med några få vandrare som tagit sig högre än trädgränsen. Glendalough var annars belamrat med människor som kom på dagsutflykt, men de höll sig i låglänt terräng iförda Converse-skor. På topparna var vi ensamma i vinden tillsammans med några förvånade bergsgetter och får.

Sista löpdagen tog vi en buss tillbaka till Dublin och insöp havsdoften springandes på Howth – en fantastiskt vacker liten halvö med spektakulära vyer och natursköna stigar, bara 20 min med tåg från Dublin centrum.

Att resa med en minimal ryggsäck är definitivt något jag kommer att göra om. I Sverige eller något annat land. Enkelt, oplanerat och utifrån lust. Bara att få se förvåningen i ansiktet hos B&B-ägarna gjorde gramjakten värt det. ”Ja, det är mitt enda bagage.”

 

DSC_146322

Ledmarkeringar

IMG_82682

Ett svar till “Till Irland med ryggsäck”

  1. Göran

    Hej Maria, Irlandsturen var spännande att läsa om. Imponerande med att du lyckades hålla ryggsäcksvikten så låg. Det vore fint om jag och kanske andra kunde få ta del av dina val – packlistan!

Kommentarer är avstängda.