Tillbaka till var det hela började

IMG_1834

Södertälje Hamn 2008. Jag har runt 37 km i benen. 16 km mer än jag någonsin sprungit tidigare. ”Ska det verkligen göra så här ont i benen” frågade jag de rutinerade. Jag fick förmodligen något luddigt positivt till svar för några minuter senare hade jag fortsatt mot målet – 18 km längre fram.

”Hornstull-Järna” (H-J) är tillställningen där min ultradebut skedde år 2008, och som jag återsåg först fem år senare, dvs i år. Jag skulle nästan kunna sätta min högra hand på att det är under H-J som 98% av Sveriges ultralöpare i modern tid fötts. Fredrika Gullfot startade arrangemanget, ett gemensamt socialt långpass som tar en hel dag – och som hon, och senare andra, fortsatt att förgylla den första lördagen i juli med. Det är ingen tävling, ingen hets och ingen lämnas kvar i skogen (om man inte vill). Man hjälps åt att komma fram. Det är ultra.

130706

I år gick det något lättare än 2008 att ta mig de 56 kilometer som det är mellan Hornstull och Järna. Jag kved inte vid Södertälje, men pep lite svagt när mitt vatten tog slut 4 km innan slutdestinationen.

Resten av tiden var jag glad. Glad över att andra tagit över Fredrikas stafettpinne, att arrangemanget i år lockade 80 pers till start, att mängder av distansrekord slogs, att väldigt många tog sig hela vägen fram. En hel drös med ultrasjälar har sett dagens ljus och många sa direkt efteråt att de vill göra om det. Det är ultra.

2008 drabbades jag så hårt av ultraförtrollelsen att jag direkt gick hem och anmälde mig till ett 24-timmarslopp som skulle gå tre veckor senare. Resten är historia.

Om ett par veckor står jag återigen i Schweiz, där jag lite lätt utmattad ramlade ihop i en hög efter målgången på 78 km för tre år sedan.

I år önskar jag mig samma sköna känsla i kroppen i Davos den 27 juli, som den jag hade efter återträffen med H-J.

Min målbild är att vara lika nöjd och glad som på bilden – som togs en timme efter H-J.

I väntan på målgång i Davos behåller jag känslan av att 56 km kan kännas lätt. Mycket fascinerande.

 

//Maria

 

 

 

2 svar till “Tillbaka till var det hela började”

  1. Jan-Erik

    Vi var endel som var med då 2008 om just jag inte blev ”ultra” då (sprang Lidingö ultra någon månad innan) var det distansrekord även för mig. Vad jag tänkte komma till att då många av oss fortfarande håller kontakten och springer ultra fortfarande.

    • Maria

      Ja, det är sant, det blev ett ultragäng av oss! =)

Kommentarer är avstängda.