Tio-års jubileum

Äntligen är vi på plats. Det är dags för årets stora mål vilket är långdistans VM i triathlon som går av stapeln nu på lördag i Motala. Känslan är att det är jag och halva triathlon Sverige på plats då Sverige som värdnation har fått många startplatser.
Mina förhoppningar på ett bra race är höga då allting har gått enligt plan med träningen i år. Lite ovant att årets stora mål kommer så tidigt på säsongen, men jag är taggad för tävling och det ska bli spännande med en ny distans (4000 meter simning, 12 mil cykel, 3 mil löpning). Normalt sett är det just vid 12 mil som jag börjar få kämpa lite på cykeln och det är ju som bekant den sista milen på maran som är den tuffaste. Det kanske inte helt är till min fördel att löpsträckan förkortas och att simsträckan är lite längre än vanligt eftersom det främst är på löpningen jag är som starkast. Men jag ser det hela som en spännande utmaning och mina förväntningar är som sagt ganska höga. Allt är alltså precis som vanligt.
Dock så har jag nu varit på pre race mötet och vi har fått besked om att simningen kommer förkortas på grund av den låga vattentemperaturen (den var 13,9 grader imorse). Imorgon klockan 08.00 kommer beskedet om exakt hur lång simningen faktiskt blir och det står just nu mellan 750m, 1500m eller 2000m. För mig blir det såklart lite bättre förutsättningar men är man inställd på en rejäl prövning så är man så lite småbesviken blev jag ändå. Men men vattnet är kallt och jag ska nog kanske bara vara tacksam över tävlingsledningens beslut när de sätter säkerheten först.

tajkon

Men vad är det för tioårsjubileum jag tänkte på? Jo, i helgen är det nämligen exakt tio år sedan jag deltog i mitt första internationella mästerskap, då var det i juniorlandslaget i hästhoppning. Ojoj åren går verkligen fort och tänk vad livet kan ändras… Då åkte jag hem med två silvermedaljer i bagaget, en i lag och en individuellt. Om man får drömma sig bort för en sekund så skulle det ju vara riktigt coolt med mästerskapsmedaljer i två olika sporter… ;)

Förutom att båda sporterna är riktiga prylsporter så finns det fler liknelser.
Något som de flesta hästmänniskor känner igen sig i är att det ibland kan vara bökigt när man ska hantera flera ”taggade” hästar på tävlingsplatsen (oftast har man med sig flera hästar som ska skötas om samtidigt). Där har vi en likhet men också lite mer bekväm grej med triathlon- du har EN cykel att hålla reda på. Cykeln är likt hästen förmodligen det dyraste du äger (av alla dina triathlonprylar i alla fall om inte till och med din dyraste ägodel). Därför behandlar både hästmänniskor och triathleter cykeln/hästen därefter och är mer rädda om den än sig själva.

Cykeln bits eller sparkar aldrig och den vaknar aldrig på fel sida...
Cykeln bits eller sparkar aldrig och den vaknar aldrig på fel sida…

Som gammal ryttare när man presterar på tävlingsbanan ihop med en levande varelse så kan jag inte riktigt förstå varför jag ibland blir nervös för cykelmomentet under en triathlontävling. Det kan hända betydligt fler saker när du ska styra en 500 kilos klump över hinder jämfört med när du sätter dig på en karbonram på två hjul… Så skärpning mig och ni andra som kanske är nervösa för cyklingen. Klarar småtjejer av att hoppa runt på hästar från barnsben så ska väl vi (jag som dessutom gjort själv) klara av att cykla en sväng! ;)
Och ni hästmänniskor som eventuellt läser detta, om ni får för er att testa triathlon någon gång så kommer det gå galant, en karboncykel väger typ bara 10 kilo!

Men åter till mästerskapet som ligger runt hörnet! Jag kommer ge gärnet och göra mitt absolut bästa för att nå mina mål. Placeringen blir vad den blir men självklart har jag förhoppningar om att det blir trevlig siffra i resultatlistan :)
Jag kommer gå ut lagom hårt både på simningen och cyklingen, efter första varvet av tre på cykeln tänkte jag öka upp farten och på löpet gör jag som jag brukar, dvs. går ut kontrollerat men rätt hårt för att sedan hålla det och hoppas på att inte bonka innan mållinjen.

målgång Kona

Jag hoppas att få återuppleva känslan jag hade på bilden ovan…
Om vi inte ses i Motala och du ändå vill följa mig så klicka här!

Kram på er!

Kommentarer är avstängda.