Vandra med fyrfotad vän

Mikael Andersson är näräventyraren som gillar näräventyr. För Mikael är näräventyr när man gör något kul och spännande ute i naturen nära hemmet. Sådana aktiviteter förgyller vardagen. Man behöver inte åka till andra sidan jorden för att uppleva spänning, äventyret kan lika gärna finnas nära där man bor. Mikael utser varje år Årets näräventyrare i Sverige, som Urberg sponsrar, för att inspirera fler att uppleva livet och vad naturen har att erbjuda. Här är hans reflektioner om att vandra med hund i vårsommaren.

Freja är pusselbiten som jag inte visste att jag saknade

Kvistar bryts under mina kängor. Stigen framför mig försvinner bakom ett krön och jag är omgärdad av gammal uppvuxen skog. Luften är frisk och jag mår så bra. Eller rättare sagt, vi mår bra.
Sedan tre år tillbaka har jag nämligen min hund Freja med mig som en trogen och glad följeslagare på mina vardagsäventyr i naturen. Hon går ofta lös i skogen när det är tillåtet. Förutsättningen för att hon ska kunna gå fritt är att hon håller sig i närheten av mig och att hon kommer när jag ropar. Jag vet inte om jag bara haft tur med Freja eller om de goda korvsnuttarna som hon får när jag ropar på henne har haft en positiv inverkan. Men hon kommer som ett skott när jag ropar.
På längre turer bär hon sin egen mat, tasskydd och förband i en väska på ryggen och det har hon inga problem med. Om man funderar på att skaffa hund, ska man först fråga sig: har jag minst två timmar över varje dag i min vardag? En timmes morgonpromenad, transport till och från hunddagis och minst en timmes kvällspromenad. Att skaffa hund är lite som att ha småbarn. Du kan inte lämna dem själva, de ska uppfostras, stimuleras, leka, ha mat och en massa kärlek.

Urberg hund

Å andra sidan får du en trogen vän som skuttar av glädje när du drar på dig friluftsbyxorna. När Freja måste gå kopplad försvinner en del av glädjen, men det får vi ta för att respektera de vilda djuren. Jag kommer upp på krönet och ser in bland träden och på den mjuka gröna mossan. Jag ser tydliga spår efter vildsvinen som varit här och bökat, men Freja syns inte till. Allt är tyst. Jag visslar lite för att hon ska komma. Ingen Freja. Hm, var är hon nu då? Jag visslar lite högre, samtidigt som jag känner en blöt nos som inspekterar min lätt slutna hand. Freja var vid min sida hela tiden utan att jag såg henne.

Pinsamma husse. Hon får en välförtjänt godsak och beröm, sedan springer hon glatt vidare. Framme vid en av landets alla ”Mörtsjön” sätter jag upp tarpen och tänder en eld i den gamla eldstaden. Freja är inte särskilt social. Hon lägger sig en bit bort, på behörigt avstånd från röken och så hon kan ha lite koll på omgivningen. Vi tittar på varandra och hon rullar ihop sig med en suck och somnar.

Fördelen med att tälta är att man har henne intill sig, men när jag övernattar under en gran eller under tarpen kan hon själv välja sovplats. I bland vaknar jag på natten av att hon kommer och lägger sig intill mig och då blir man varm i hela kroppen. Jag dricker mitt kokkaffe och njuter av utsikten. Sjön ligger helt stilla, nu saknar jag inget. Det här är livet.

Här hittar du friluftsutrustning för hundar.

Ett svar till “Vandra med fyrfotad vän”

  1. Ulrika

    Hejsan! Detta var precis som att läsa om min man David och vår flatcoated retriever tik Thea! Dessa två är jämt ute och vandrar, och även om det för dagen endast blir en tur på ett par timmar så är alltid full utrustning med! Dessa två är typiska närvandrare och jag skulle väldigt gärna vilja veta hur jag nominerar dem till Årets närvandrare! :) Med vänlig hälsning, Ulrika

Kommentarer är avstängda.