Vätternrundan XL

För några veckor sedan fick jag nys om att Team Crescent Adventure planerade att genomföra Vätternrundan XL, ett kraftprov på cykel från Stockholm till Motala, ett varv runt sjön och sedan tillbaka till Stockholm. Non-stop och ca. 85 mil i cykelsadeln. Självklart blev jag lockad och skickade direkt in en intresseanmälan. Fanns bara ett par små problem att hantera. Först och främst behövde jag ta ledigt på fredagen, vilket innebar att jag behövde avsluta en kurs under torsdagen. Detta visade sig lösbart och efter godkänd examination lyckades jag även klämma in dotterns skolavslutning på fredagmorgonen innan jag styrde mot huvudstaden. Utöver detta så körde jag West Coast Adventure Race helgen innan, en tävling som tog mig och Ilona ca. 33 timmar att genomföra. Jag var alltså inte helt återhämtad inför cykelturen. Jag hade inga större skavanker men kände fortfarande att jag inte var helt utvilad och jag hade inte återtagit förlorad sömn.

Intresset för Vätternrundan XL visade sig vara mindre än väntat. Det blev bara Johan och Erik från Team Crescent och jag som antog utmaningen. 1630 på fredagen samlades vi på Stureplan, bland festande studenter och övriga som tagit helg. Jag tog min racercykel då vi i huvudsak skulle cykla på asfalt. Erik och Johan däremot valde att köra MTB i 85 mil…

10450902_867809763232482_1490224192874464068_n

Klart för start.

Vi rullade ut ur Stockholm via Södertälje och mot Gnesta. I Gnesta käkade vi middag på gatuköket innan vi styrde vidare mot Nyköpning och Jönåker. Här blir Johan ordentligt risig i magen och vi tvingas till flera stopp. Johan gör sig av med hela maginnehållet men blir inte bättre. Klockan går och jag börjar bli lite orolig för att vi inte skall hinna till Motala i tid. Vi ska starta Vätternrundan 0528 och behöver vara på plats nån timme innan för att hämta ut nummerlappar och hinna käka. Mellan Jönåker och Norrköping tvingas vi fatta beslutet att jag och Erik kör vidare själva medan Johan tar sig till Norrköping för att ta in på ett hotel. Planen att ta det lugnt och hålla oss fräscha innan starten i Motala sprack och vi tvingade nu att hålla ett ganska bra tempo via Norrköping, Skärblacka, Ljungsbro och Borensberg. Maten i ryggsäcken tog slut och alla bensinmackar och snabbmatshak hade hunnit stänga när vi passerade. Vi fick fylla på vatten utanför Norrköping på en stängd bensinmack.

Strax efter 0400 rullade vi in i Motala bara för att upptäcka att någon hämtat ut våra nummerlappar. Någon som vi inte hittade utan vi fick lägga en del tid på att fixa nya startpåsar och nya nummerlappar. Crescent hade fixat med mat till oss så vi kunde trycka i oss en låda pasta innan det var dags för start. Kändes ganska konstigt att starta Vätternrundan med nästan 28 mil registrerade i klockan…

Ner mot Jönköping hade vi medvind och energin från pastan samt glädjen av att åka med lite andra cyklister gjorde att vi kunde hålla ett ganska bra tempo. Vi valde att stanna vid alla depåer för att käka ordentligt. Vi hade ju all anledning att försöka hålla oss pigga en stund till. Det käkades släta bullar, bananer och saltgurka och fylldes på med sportdryck, saft, vatten och kaffe. Jag åt av hela smörgåsbordet. I Jönköping bjöds det på köttbullar och mos innan vi skulle ta oss an uppförsbackar och motvind på västra sidan av sjön.

10428529_868206583192800_6662037426102737576_n

Mellan Fagerhult och Hjo tvingades vi ta en 15 minuters sovpaus i diket. Det började bli kämpigt att hålla ögonen öppna och sittandes i en klunga blir det snabbt ganska farligt om man inte är på hugget. I Hjo käkade vi lasagne och gjorde att snabbt besök på ICA för att köpa godis. Nu var det inte så långt kvar av Vätternrundan. Vi lyckades ganska bra med att hitta andra cyklister att åka med. Jag kände mig som en riktig wheelsucker då jag inte gärna tog så många förningar utan helst lade mig bakom på rulle för att spara kraft. De vi pratade med hade full förståelse för detta när vi berättade hur långt vi tänkte cykla. Innan Hammarsundet stod mina föräldrar och bjöd på kanelbullar. Jag och Erik tömde snabbt hela bullpåsen innan vi trampade vidare. Med några mil kvar av Vätternrundan började det kännas i axlar, knän och rumpa att vi snart cyklat 55 mil.

10360759_868366323176826_5410703815168594504_n

Kaffe och bulle i Hammarsundet

Glädjen av att cykla in i Motala ville inte riktigt infinna sig denna gång, vi skulle ju cykla ytterligare 28 mil innan äventyret var över. I parken fyllde vi på med pasta och kyckling, kaffe och ny sportslick i cykelbyxorna. Här mötte även Håkan upp som snäll som han är skulle vara hjälpryttare upp till Stockholm. Kändes riktigt bra att ha med oss en som var pigg nu när andra natten närmade sig. Vi visste att Mc Donalds och bensinmacken på Klinga rastplats söder om Norrköping skulle stänga vid midnatt så det var bara att sätta igång eftersom vi behövde någonstans att fylla på mer energi.

10388142_868426909837434_5643161061111687428_n

I mål efter Vätternrundan.

Sista etappen blev en ganska seg historia. Det började göra mer ont i kroppen och sömnbristen gjorde sig påmind.

10408816_868557559824369_8523836893651020661_n

Pit-stop på Mc Donalds. Mat och en 20 minuters sömnpaus.

I gryningen tappade vi farten fullständigt och satt och somnade på cyklarna. 20 minuter huttrande under en aluminiumfilt hjälpte lite. Att vi drog upp tempot och började köra mer strukturerade förningar hjälpte mer. Det är svårt att somna när man kör lite hårdare. Eftersom det nu inte fanns några kontroller med mat och vätska valde vi att köra 55 min cykel och vila i 5 minuter. Allt för att hålla disciplinen. 5 minutersstoppen ägnades åt att anpassa klädsel, stretcha, äta eller lägga sig ner någon minut i diket. Till slut, efter drygt 42 timmar och 85 mil cyklade vi in i Stockholm. På Stureplan möttes vi upp av min syster med familj och vi bjöds på bullar och äppelmust. Fantastiskt uppskattat och väldigt skönt att vara i mål.

10301276_868807193132739_268662849808633276_n

Så här en vecka efter äventyret så är kroppen fortfarande lite sargad. Fingrar och tår är lite lätt avdomnade, axlarna ömma och jag har fortfarande ont i knäna. Sömnen är återhämtad men måndagen på jobbet var lite smått kämpig.

 

Mot nya äventyr…

Daniel – Team Outnorth Adventure

Kommentarer är avstängda.