Vintern blir till vår och våren går snart över till sommar…

Det känns lite som att jag är på väg ut ur mitt vinteride och det är dags att åter vakna till liv efter höstens galna upptåg. Det har gått upp för mig nu att den längre återhämtningen verkligen var välbehövd efter den långa säsongen förra året som inleddes med Ironman Nya Zealand i mars efterföljt av Ironman i Kalmar och avslutningen på Ironman Hawaii i oktober.
Fysiskt tror jag att man återhämtar sig relativt snabbt från dessa långlopp men för egen del så tar det betydligt längre tid att känna mig återhämtad mentalt.
I hästhoppning, där jag har min bakgrund, har den mentala inställningen stor betydelse. Det vill säga är du spänd så kommer hästen känna av det och även den bli spänd, tänker du negativt och ser hindren framför dig som omöjliga så kommer dina signaler på osäkerhet spegla av sig på hästen och så vidare. Med bakgrunden inom hästhoppningen så har jag från tidig ålder därför jobbat med min mentala inställning och den är därför en självklar del i min uppladdning inför triathlonloppen. Affirmationer och målbilder är en del av varje träningspass. Med andra ord kan man säga att jag mentalt sprungit den sista milen på mina Ironmanlopp flera gånger innan jag fysiskt gör det.

Under Ironmantävlingarna gräver jag ganska djupt efter det som kallas pannben och man kan nästan säga att viljan gör mig snabbare än vad mina muskler tillåter. Därför tar det lång tid innan jag känner mig återhämtad och tillräckligt viljestark att kämpa mot nya mål. Efter den hektiska hösten tog det därför ett tag att finna det nya målet och vad jag kände mig sugen på.
När man känner sig helt uttömd och tom på vilja att sträva vidare kanske det är just ett break man behöver för att känna det där suget igen. Att vila för en träningsnörd innebär alternativ lustfylld träning och inte nödvändigtvis att slappa i soffan. Vila kan också vara jobbigt mentalt när man är van att alltid köra på men det finns något uppbyggande i det. Det skapas då utrymme för reflektion och känslan av att sakna det man lägger nästan all sin tid på kan vara väl så viktigt när säsongen sedan drar igång.

Bild 1 Anna Hellström

Men nu när jag då åter är vaken från vinteridet, vad är drömmen 2015?! Det finns mycket jag vill men högst på önskelistan är att ha en helt fantastisk dag den 27 juni. Då går nämligen Världsmästerskapen i Långdistans Triathlon i Motala (distansen är då 4000 meter simning, 120 km cykling, följt av 30km löpning). När jag drömmer mig bort så ser jag mig själv stå där på startlinjen harmonisk, lycklig och att jag just den här dagen är i mitt livs form.
På den flacka banan runt om Motala är vinden förhoppningsvis lugn då det annars blir onödigt tufft. Jag simmar bättre än jag någonsin gjort tidigare och i min tempobåge på cykeln ligger jag senare och pumpar en väldig massa watt. När jag sedan kommer in för växling till löpning så är det ju dags för mig att stråla lite extra. Det är tre varv både på cyklingen och löpningen vilket jag tror är positivt för att få det viktiga publikstödet. Sista varvet på löpningen är jag inne i den berömda ”bubblan” som gör att jag fortsätter att springa fort trots att benen egentligen inte riktigt vill. På målrakan spelas den rätta låten, solen skiner ikapp med mitt leende och händer sträcks ut- nu är jag i mål och jag känner mig som en drottning av Motala. Visst låter det härligt!? 
Det där är en del av den målbild jag skapat inför Motala och det är den scenen jag spelar upp i mitt huvud vid varje träningstillfälle som uppladdning inför dagen D.

När jag jobbar med att skapa målbilder inför mina lopp tänker jag sällan på vilken tid som står på måltavlan eller vilken placering jag vill få. Jag tänker mer på vilken känsla jag vill ha under loppet och vilka tankar jag vill/ska tänka. En sluttid kan variera så otroligt mycket beroende på väder, vind och dagsform så den låter jag därför få mindre betydelse. Självklart vet jag vad jag vill sikta på men det är viktigare vilken känsla jag vill ha under loppet då det är något jag aktivt kan påverka. Samma princip gäller placering- det jag kan påverka är värt att fokusera på men inget annat, som exempelvis en placering är eftersom det även påverkas av hur de går för de andra.

Eftersom Motala ligger på ett behagligt avstånd till Stockholm så har jag nyligen varit och testat banan jag ska tävla på om några månader. Det underlättar bilderna i mitt huvud och vilka känslor jag vill ha på de olika delarna av banan. Tufft kan det komma att bli den 27 juni, men Bring it on, im ready!
Träna på där ute så hörs vi snart igen för nu har damen vaknat från vinterbubblan!

Bild 2 Anna Hellström

Kommentarer är avstängda.